Det Magnus Lindgren läst och läser samt införskaffar sig kunskaper om i säkerhet och Trygghetsskapande åtgärder är det få i vårt avlånga land som gör eller kan.
Eller som hade Aro pratar om i sina poddar. De tre stycken klassiska M: en . Motiv – Möjlighet – Medel. Magnus gör saker. Han liksom inte snackar bara. Att han tog sig tid och kom till Bevakningspodden är för oss tacksamt. Det visar också att han brr sig om oss i Bevakningsgrenen och förstår att vi blir en viktigare och viktigare funktion i Dagens Sverige.
Det är ju klart att Magnus inte är helt solo i sina saker. Men man ska ha klart för sig att det är per de facto han som startat tankesmedjan – Tryggare Sverige. Att det är han som studerat kriminologi – psykologi -polis – polischef m.m.
Sedan att kapten klänning kom och rörde till det för de ambitiösa – kreativa underställda honom blev nog ”fan” inget hinder för Magnus och hans vänner i Uppsala. Den Magnus som jag mötte fick nog bara lite mera jävla energi för att ta sig vidare och hamna där han är idag.
I samtalet med Magnus så kommer det fram att de inte blir inbjuden så ofta. Mycket märkligt och obotligt korkat. Men många trångsynta människor i chefsbefattningar är absolut jävla farligt. De sitter och krampaktigt håller i skrivbordets kanter så det knackar – tänker mera på sin personliga agenda en utvecklingen för stadens bästa. Eller dessa människor som tar på sig en chefs tjänst men vågar aldrig tycka eller har drivet för frågorna. Då är det dags att lämna över, eller slå en signal då till Lindgren om ni kört fast. Få upp ett nytt spår att jaga vidare på. Släpp bordet och kom ut i verkligheten, skönt att känna pulsen där ute. Lukter , smaker, ljud, skrik på hjälp, glädjens skrik ifrån fotbollsplanen när målet görs då små grabbarna på Rinkebys fotbollsplan kör på, det fullkomligt kryllar av folk i olika åldrar.
Det gör du definitivt inte om du sitter i din nya bil. Ni kan gapa och skrika men ortens barn och väktare. Älskar att åka bil. Kombinationen orten och väktare och bil. Då mina vänner känner ingen i bilen av sina sinnen. Musiken ifrån bilen dånar ut – alla sinnen i den 22 åriga väktarens hjärna slås ut.
Jag har suttit och sett eländet i tre år. Detta är sant. Lyft fram mera väktare lokalt förankrat – ta meter och meter sakta men säkert ifrån de som skapar oro i orten. Det går – jag vet. Vi lyckades. Det går att göra igen, men INTE fan i bilen.
Som jag skrivit innan – jag rätt stavar aldrig mina ord eller ändrar mina särskrivningar eller dylikt, rakt ifrån hjärtat. Har gjort så nu i tio år. Bloggen är min vän och så kommer nog förbli tills jag dör.
Avslutningsvis så hoppas jag att säkerhetsstaben nu som ska sätta tänderna i Stockholms platssamverkan också lyssnar på den kunskap som finns där ute. De finns de som bryr sig – var rädda om den. Nu släpper vi bordskanten mina vänner.