Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) har i en dom den 13 juni 2014 kommit fram till att en dator med internetuppkoppling inte kan anses vara avsedd att ta emot utsändningar eller vidaresändningar av tv-program. Därmed är en innehavare av en dator med internetuppkoppling inte skyldig att erlägga tv-avgift.I den s k avgiftslagen ”lagen (1989:41) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst anges i 2 § att en ”tv-mottagare” är en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program, även om utrustningen också kan användas för andra ändamål. Innehar man en tv-mottagare skall man betala radio-och tv avgift.Frågan som HFD haft att avgöra har således varit dels huruvida en dator med internetuppkoppling är en tv-mottagare, dels om webbsändningar utgör en utsändning eller vidareutsändning av tv-program.
HFD har i domen konstaterat att det i förarbetena i lagen finns uttalanden som ger stöd för att avsikten med lagstiftningen har varit att avgiftsskyldigheten skall omfatta all sådan teknisk utrustning som ger möjlighet att ta emot tv-program. Samtidigt finns andra uttalanden som motsäger detta.Av avgörande betydelse har dock varit att HFD haft att besluta om räckvidden av en betungande lagstiftning. Mot denna bakgrund kan enligt HFD inte ordet ”avsedd” i lagtexten ges den innebörden att en dator med internetuppkoppling ska anses vara avsedd att ta emot tv-utsändningar. En dator med internetuppkoppling är således inte en tv-mottagare i avgiftslagens mening.HFD har vidare i domen konstaterat att en tv-sändning är en sändning av tv-program som är riktad till allmänheten och som utan särskild begäran är tillgänglig för var och en som vill ta emot den.